okej

Ja, vad ska man säga. Lycka till antar jag. Jag har lite svårt att föreställa mig de bägge tillsammans och vad de har gemensamt men what the heck. Go for it!

Det är svårt att jobba på en tidning ibland. Ta till exempel fallet med Tokio Hotel. Det är ett band som man antingen verkar älska eller hata. När OKEJ tog en liten paus och inte skrev något längre reportage om dem i några nummer så började fans genast höra av sig och kräva att det skulle skrivas om dem igen. Samtidigt så kräver de som inte gillar bandet att OKEJ inte ska skriva om dem "hela tiden" (fast det kanske är två sidor av 62 som handlar om dem). Det blir helt enkelt fel hur man än gör.

Något som också är vanligt är kommentaren: "Men varför skriver ni bara om TH kan ni inte intervjua och skriva om XXXX (förslag på olika band) istället". Det finns jättemånga band som vi skulle vilja intervjua men där bandet kanske inte gör någon promotion och det därför inte blir någon intervju. Sedan kanske det inte finns något nytt bildmaterial att använda i tidningen och då går det inte att skriva om bandet hur gärna vi än vill. Sådant tänker man kanske inte alltid på som läsare.

Vad jag ville komma fram till är att det är jättebra att ni skriver, kommenterar och berättar hur ni vill ha det och vilka ni vill att vi ska skriva om här på OKEJ.SE och i tidningen. Även om det kanske inte känns som om att vi läser era brev eller bryr oss om det så gör vi det. Det finns inget som är så viktigt som vad ni läsare tycker. Så; tack för era åsikter!

Här har ni Tom i Mexico City, splitterny bild. Trevlig helg!

/Anna

Alright. Då är nya OKEJ ute i butikerna när som helst. Förutom en grymt läcker poster på Heath Ledger som Jokern, medföljande pins (bland annat på Bill Kaulitz) så finns det massa annat läsvärt. Bland annat:

Stor intervju med Vanessa Hudgens

Tokio Hotel: Bildextra + vad händer med nya skivan?

Vi har spelat memory med Backyard Babies

Takida

Timo Räisänen

H.E.A.T

Och imorgon börjar Idol! Yes!

/Anna

 Igår morse så blev Justin Timberlake arresterad av amerikansk polis för misshandel efter att ha varit i slagsmål med Britneys ex-man Kevin Federline. Här är hans så kallade mug shot kort efter händelsen som han erkänner sig skyldig till. Inne på nattklubben där det utspelade sig så vittnar gäster om att han skrek: "Britney, jag skulle aldrig lämnat dig!. Sexy back, come back to me!"

Äh, jag skämtar bara. Bilden är en reklamkampanj för Justin kollektion som heter William Rast och blåtiran är så klart bara smink.

Trevlig helg!

/Anna

För någon månad sedan så skrev jag att jag trodde att Tokio Hotel skulle ha svårt att slå igenom i US & A (som Borat säger). Anledningarna till varför jag trodde det var följande:
 
Den amerikanska musikindustrin är av naturliga skäl konservativ och svår att komma in på för artister som inte är amerikanska eller engelska.
 
USA är inte alls speciellt förtjusta i anime och visual kei vilket är den kultur som Tokio till viss del anspelar på.

Stora band har misslyckats innan. Oasis är ett exempel på ett band som aldrig erövrade USA trots massor av försök.

Bandet kan inte prata engelska något vidare. Jag har pratat med Bill ett par gånger, både i telefon och live, och han har kunnat mer engelska för varje gång. Men de känner sig fortfarande lika obekväma med språket och USA är inte mycket för att ha med tolker.

Men nu verkar det som om att killarna är lite på G i USA trots allt och då får jag väl erkänna att jag hade fel. Men jag vet inte, jag är fortfarande lite skeptisk. Den som lever får se.

Här nedan är några dagar gammal bild på Bill från ett gig i Vegas.

/Anna

Jag har gått och funderat lite på det här med image idag. Ni vet, hur ett band väljer att se ut och uppföra sig. Själv älskar jag brittiska attityd band i stil med Oasis. Sedan är jag lite svag för band som spökar ut sig överdrivet mycket i stil med Slipknot, KISS och så vidare. Hade jag haft ett band så hade jag nog klätt ut mig till något coolt och skräckinjagande och överdoserat kajalpennan. Eller haft masker helt och hållet som till exempel svenska The Knife som bara visar sig i Vildvittror-masker. Tufft. Image betyder ju så mycket för första intrycket och om man över huvud taget väljer att lyssna på bandet. Här är min topp 3 över coolaste banden.

1. Slipknot: Slipknot rockar, så enkelt är det. Dessutom ser de genuint otäcka ut. Inte Lordi-fåniga. Sedan är jag inte så förtjust i musiken med det är en annan femma.

2. Interpol: NY-bandet ser attans coola ut med sin dystra kostymstil.

3. Suede: ag älskar hur Suede såg ut på tiden det begav sig. Androgynt, stilrent och slickt.

Vilka band har den coolaste/snyggaste imagen tycker ni?

Här är svenska Deathstars som jag tycker är coola. Coolare än Manson i alla fall.

Sverige är väl först och främst kanske inte känt för sin syntmusik men faktum är att det finns två nya band som jag tycker det finns all anledning att spana in. Först har vi Gentle Touch, tre killar som spelar smäktande syntpop åt det melankoliska hållet. Hade jag varit er så hade jag absolut gått in på deras MySpace och lyssnat på Once You Used To. Absolut den felande länken mellan The Cure och Depeche Mode.

Sedan har vi Lowe, tre killar som också ägnar sig åt syntens ädla konst. Deras musik går mer åt pop noir-hållet och har lite ödsliga experimentella tongångar. Lowe är inte särskilt kända här hemma ännu men har spelat inför 100(!) miljoner människor i östra delarna av Europa där de måste ha livvaktsskydd till och med. Dunka in på deras MySpace och lyssna på Dice Roller vetja!

Annars får ni ha en trevlig helg, och alla Malmöbor; ta det lugnt i festivalvimlet.

/Anna

Idag tänkte jag klottra ner några rader om musikfilmer. Filmer som handlar om musik helt enkelt. Och då menar jag inte musikaler eftersom det är ett rakt igenom ondskefullt påfund. Nej, här kommer en lista på världens bästa musikfilmer alla kategorier genom alla tider.

1. Velvet Goldmine: Fantastisk film om glamrock-eran med skådisar som Christian Bale, Ewan McGregor och Jonathan Rhys Myers (som för övrigt har världens högsta kindben). Musiken i filmen är också grymt bra och soundtracket borde varje civiliserad medborgare ha minst två ex av i samlingen. Uppgång, fall, glädje, galenskap och poesi. Velvet Goldmine har allt.

2. The Doors: Oliver Stone regisserade den här filmen om 60-talsbandet The Doors och framförallt dess sångare Jim Morrisson. Massor med bra musik, utsökt skådespel av Val Kilmer och Meg Ryan och skicklig regi gjorde det här till en ljuvlig film. För övrigt har jag varit på Jim Morrisons begravningsplats i Paris (<skryt/> )

3. Control: Control är filmen om Joy Division-sångaren Ian Curtis liv och leverne. Den kom ut på dvd tidigare i år och är ett måste om man gillar Joy Division. Mörkt och stiligt.

4. 24 Hour Party People: Den här filmen handlar om det som kom att kallas "Madchester". Det vill säga den engelska staden Manchester på 80-talet när gitarrmusik blandades med dansmusik och skapade en alldeles särskild kultur på klubbarna. Skrattfest och en massa bra musik är garanterat.

5. Spinal Tap: Visst måste man älska den här låtsasdokumentären om bandet Spinal Tap som driver med rock n roll-myter på löpande band. När filmen kom ut på 80-talet blev många upprörda och trodde att det var på riktigt.

Allas vår Rockabilly-prins Brolle har jobbat alldeles för mycket på sistone. Han har sprungit in i den där berömda väggen och blivit platt som en pannkaka. Har ni smakat att ha lönnsirap på pannkakorna förresten? Det är en massa smakens som vi borde göra till en vana i Sverige också. Oavsett vilket så har alltså Brolle tagit en paus för att vila upp sig. Just nu befinner han sig hemma i Skellefteå där han ligger och sover hela dagarna. Det innebär också att det inte kommer bli någon mer chatt med honom här på OKEJ.SE. Nu är det bara till att hoppas att han sover Törnrosa-gott och vaknare piggare än någonsin så vi får höra lite mer smäktande toner av Brolle illa kvickt. Krya på dig!

Annars har det varit en lugnt på redaktionen denna veckan so far. Vår layoutare Ebba kom tillbaka från semestern och hann knappt hänga av sig jackan innan hon satte igång att göra klart omslaget till nummer 9. Vem som kommer vara på omslaget? Mina läppar är förseglade och igenbommade! Och... eh, lite halvöppna... Det är en person som har en söt pojkvän och som jag har skrivit om lite här på bloggen.

/Anna

Har ni koll på de unga rapbröderna Lorentz & M.Sakaris? De slog igenom med singeln Stockholm Serenad förra året som har ett skönt flow. Snart släpper de debutalbumet Vi mot världen vilket spås bli en av de bästa hiphop-plattorna i år. Redan nu är grabbsen aktuella med en mixtape som ni kan ladda ner här: http://www.zshare.net/download/164822820fa90159/

Helt gratis givetvis.

Och som alla band med lite självaktning så finns det en MySpace-sida att gå in på: http://www.myspace.com/msakarias

Det var dagens musiktips. Nu återstår bara att önska er alla en hypertrevlig helg så hörs vi på måndag igen. Redaktören här på sajten har förresten åkt iväg på Way Out West nu för att spana läget och göra lite grymma intervjuer. Någon som också ska dit?

/Anna

Tokio Hotel har ofrivilligt blivit inblandadei en sexskandal. En tonårskille i södra Frankrike låtsades vara Bill i olika chattrum och ställen på nätet. Han bad tjejerna att skicka nakenbilder till honom (själv hade jag bett om Ben & Jerry-glass men vi har ju olika smak i livet...) vilket en del tjejer också gjorde. Han publicerade sedan bilderna på nätet.

Killen, som var 18 år gammal, är polisanmäld och kommer åtalas för sin Bill-bluff.

Mycket ska man höra innan öronen trillar av... Hoppas det inte händer i Sverige.

Här får alla TH-fans en splitterny bild som tröst!

Och hörni, glöm inte vara försiktiga när ni rör er på nätet. Här kommer en jättebra länk från Mediarådet med viktiga saker att tänka på:

http://www.medieradet.se/upload/DetUngaInternet/Internettips_till_dig.pdf 

/Anna

Tisdag 12 augusti finns det all anledning att ta sig till Fryshuset i Stockholm när Chicagobandet Plain White T's har vägarna förbi. Bandet slog igenom stort med hitsingeln Hey There Delilah som handlar om långdistansförhållanden. I september kommer deras efterlängtade femte platta som heter Big Bad World. Skivan beskrivs av bandet själva som "en mer universell platta". Exakt vad det innebär lär vi få reda på.
 
En liten fågel har viskat till mig att Plain White T's antagligen kommer dyka upp här på OKEJ.SE och blogga lite. Hoppas, hoppas...
 
/Anna